Från berget såg vi hur det började röra sig vid änden av Gärdet mot Staden till och snart stod det klart att de hade kommit.

In över Gärdet som två kvicksilver som elegant följde varandra. De tog sig igenom sänkan vid Skansen för att likt glittrande bäckar porla över de olika hindren i väl samlade jaktfält. Äntligen kom de upp till hindret mellan bergen och vi fick närkontakt med de olika ryttarna som ömsom sammanbitna och ömsom leende passerade oss på några meters avstånd. Man kunde inte undgå att dras med i energin och glädjen.

Men, allt hade börjat timmar innan på Fisksjöäng med vår Präst Henrik Matsson, som höll korum och SFK ordförande Ulf Gunnehed, som hälsade alla välkomna i den frambrytande solen som lyste upp de total 45 ekipagen som skulle ut på Hubertusjakt.

Master Elvira Beyronsdotter tog ledningen över hästfältet och de gav sig till en början lugnt iväg, men det dröjde inte länge förrän det blev jaktformering kommenderat och de tog sprången över vagnarna och försvann mot vattnet. Under tiden hade ponnyfältet med Master Anna Fagrells klara stämma satt igång och gett sig iväg och elegant samsats med hästarna på Fisksjöäng. Så väl genomfört att man kom att tänka på en film regisserad av Ingmar Bergman i perfektion.

Via ärtsoppan på Ryttarstadion hade de så kommit upp till oss på Gärdet, men efter en stund var de bägge fälten iväg igen som de kvicksilver de var. Först ut var hästarna, som tog de hinder vi byggt vid Djurgårdsbrunn för att sedan via kanalen, bokskogen, Frisens park komma fram till ett glas Champagne vid Rosendahls slott och lyssna på historia av Gunnar Björkman från Djurgårdsförvaltningen.

Under tiden hade ponnyfältet gett sig iväg mot kanalen och närområdet för att återkomma till oss för eleganta svängar och gott hästvett. Det var flera som blev imponerade av klokskapen i att avgöra om just mitt ekipage skulle ta Jubileumshindret eller inte och de valen visade sig helt rätt, för de som gick på hindret tog det.

Själva rävsvansen skulle ponnyfältet leta efter på Gärdet och det var Sara Forslund som hittade den, men innan dess så var ju dessa fantastiska ryttare tvungna att rida en fartuppvisning på halva galoppbanan och komma svischande i en hisklig fart framför publiken som hejade på dem.

Efter det blev det uppställning av jaktfältet framför Anna med sina pikörer Linda Clarenbring och Charlotta Mantell, Master of the Field Jenny Svedholm och de viktiga kökvinnorna Helene Sundelin och Elin Olsson och sedvanlig järneksutdelning och upplösning av jakten.

För oss på berget hann vi knappt få i oss en kopp kaffe från vårt fikabord, bemannat av ungdomssektionen och som hela den blåsiga dagen serverat publiken och all funktionärerna kaffe och fikabröd/kakor, förrän Elvira var tillbaka med hästfältet. Även här visade man upp ett väl ridande fält och hindren forcerades koncentrerat och samlat. Vi såg sedan hur fältet samlades på bortre sidan av galoppbanan av pikörerna Eva Billerstam och Andrius Rimsa och vid det här laget Master of the Field Elin Andersson som tagit över efter Jon Andersen, som tappat en sko och var tvungen att ta det lugnare. Jon, som hade kommit hela vägen från Skåne med flera kompisar för att rida med oss och vara med på balen, vilket var riktigt roligt.

Men, nu samlades ryttarna ihop och formerade sig på två linjer och den första linjen gav sig iväg i full galopp. Upp på upploppet leder en röd kavaj, men i blåsten missas rävsvansen, som förrädiskt far fram och tillbaka och det blir Sandra Johansson som lyckas bemästra balans, fart, position och koordination för att få ett fast grepp om rävsvansen och därmed bli vinnare av Hubertusjakten 2022. Det blev stilfullt avslut även här och det var många i publiken som också beskådade vagnen med Beyron Johansson som kusk och det följe av hästar som red bredvid vagnen och som leddes av Göran Enerstål. Här fanns det långväga gäster från Åland som tagit med sig sina Shirehästar, som var mäktiga att se.

Sedan följde väl det som är mest pressat för en Hubertusjaktsdeltagare, att hinna till Balen. Först skall hästar transporteras och tas om hand, kostym skall i vissa fall införskaffas, duschar skall springas igenom och det skall knäppas knappar och sedan ta sig till K1. Det var det värt, för väl där hade vi en rolig blandning av ryttare från Söderköping, Skåne, Göteborg, Västerås, Åland och Stockholm med omnejd som dansade tills vi inte orkade mer.

Hubertusjakten var över för denna gång.