Till Tore

Till Tore

Stockholms Fältrittklubbs Hedersledamot

vår Klubbkompis och Jaktkamrat

Tore Dagerhamn

har vid 91 års ålder lämnat oss.

Tore

Din och min gemenskaps början sammanfaller med Ryttarstadions start år 1965. Du red med Akademiska Ridklubben hos Östermalms Ridskola jag med olika grupper hos de två ridskolorna, Stockholms Ridhus och Östermalms Ridskola. Vårt intresse för den gemenskap som Stockholms Fältrittklubb, SFK, står för samt Hubertusjakterna förde oss samman. Du var SFK:s – nästan ständige – sekreterare och jag klubbmästare.

SFK:s styrelsemöten kunde vara både långdragna och mycket intensiva för att inte säga hetlevrade – polsk riksdag. Du spred både lugn, harmoni och ordning samt höll reda på och sammanfattade det som sades. En mycket beundransvärd situation.

SFK:s jaktsäsong växte och utvecklades samt anpassades till moderna tider, vilket bidrog till att jag fick låta jaktrocken hänga i garderoben. Ridskolorna upphörde med att låna ut hästar till jaktridning varför du hängde in din jaktrock. Du som hade mycket stort intresse för jaktridningen anslöt då till oss i trossen. Nu pratar vi om  mitten på 80-talet, ingen mobil och endast kontanter. Du tog på dig att sköta administrationen vilket bl a innebär ha koll på medaljerna, både de för säsongen samt jubileumsplaketter. Var 5:e genomförd jaktsäsong får ryttaren en speciell plakett. Det dök upp ryttare som påpekade för 17 år sedan hade jag tre säsonger och nu har jag ridit två, således en femsårsplakett. Dessa uppgifter/papper har SFK bra koll på – tack Tore.

Hubertusjakten hade alltid ridits den 3:e november, Hubertusdagen. Nu bestämde vi att jaktsäsongen alltid skall starta sista lördagen i september, fem träningsjakter vilka av slutas med en sjätte, Hubertusjakten.

Datatekniken underlättar detta jobb, men reda pengar gav oss möjligheter.  Innan datatekniken tog över, knackade vi på hos ridande polisen och framförde en önskan om eskort av, gärna ett par polishästar, Hubertusjaktens ryttare ut till Gärdet. Senare då datorn gjorde intrång, måste ansökan lämnas in några månader innan Hubertusjakten.

Master för den 90:e Hubertusjakten vilken sammanföll med SFK:s 100 års jubileum, Roland Åkerlund hängde även han in jaktrocken och anslöt sig till oss.  Denna trojka (= tre hästar anspända bredvid varandra) var verkligen en riktig trojka dvs utan förlöpare och dragare. Var och en skötte sitt, aldrig några onda ord. Visst kunde det hetta till – Tore såg till att Roland och jag behöll lugnet. Detta samarbete, under mer än 20 år, kan inte med ord beskrivas.

Vi i trojkan skötte marktjänsten. Master och pikörer höll samman jaktfältet. Visst, vi var drabbade av olyckor, både ryttare och hästar som skadade sig illa. Att då kunna luta sig mot en grupp som hade och delade med sig av sin trygghet är ovärderligt OCH där Tore FINNS du.

Nu, då jag i min text önskar kolla vissa fakta, inser jag vidden av att inte ha Tores stöd. Tores fina minne är mer elegant än alla mina pärmar med texter och bilder.

Ur minnet nedtecknat

Marianne Loodin