Aktivitet — 1 min att läsa

Minnesord till Wojtek Pucek

Aktivitet — 1 min att läsa

Minnesord till Wojtek Pucek

Allas, vi på Ryttarstadion, vän Wojtek Pucek har i en ålder av 78 år gått ur tiden. Närmaste anhöriga är hustru Lotta, barn och barnbarn.

Då jag i januari 1983 kom med min häst till Ryttarstadion var Wojtek den klippa som skötte anläggningen så att vår hästhållning höll hög klass. Fem dagar i veckan kl 06.45 var det harvat och klart. Vi ryttare var intog raskt ridhusen, efter en snabbfika på Ryttarbaren var det bussen 08.42 som gällde. Gissa att vi gillade Wojteks fasta rutin, vilket bidrog att vi kom i tid till våra jobb.

Vintertid, innan vi hade vaknat, var våra gångstråk och parkering plogade. Hubertusjakten 1995 en riktig överraskning, rikligt snöfall – panik. Min trailer fullastad med ärtsoppa och kaffe med tillbehör samt sjukvårdsutrustning för häst och ryttare – sommardäck!!! Då hör jag Wojteks traktor, plogar. Jag rusar ut – du får tusen spänn om du drar ut mig till LillJansskogen!!! Näää, det är för mycket, 500 räcker. På vägen ut upptäcker Wojtek ett antal hästtransporter som har problem. Han lämnade trailern, for tillbaka och drog, i den korta, branta backen, upp ekipagen. Hubertusjakten var räddad.

Wojtek körde sin traktor lugnt och tryggt, hästarna uppfattade ekipaget som sin vän. Oavsett om han sandade, grusade, plogade, skrapade bort grus/is eller körde stora lass med plank höll sig hästarna i skinnet. Om det var en främmande aktör blev det annat ljud i skällan.

Wojtek var Ryttarstadion trogen. Efter pension, vid kniviga frågor, dök han upp. Han kunde anläggningen och oss. Det stora tomrum han lämnar fyller vi med härliga, glada, fina minnen och tröstar oss med att han nu möter flera av sina påhittiga kompisar, Ryttarstadions grabbar.

Marianne Loodin