Jaktryttare och Vänner, allt har tystnat. Hästarna är omhändertagna och broddar är utskruvade.

Jaktryttarna har värmts upp igen och fått i sig något värmande, men en sak kan man säga. Vi är redo!

Efter den femte förjakten, som är ett genrep, kan vi som ridit alla fem förjakterna känna att vi är redo för nästa helgs mytomspunna 123:e Hubertusjakt.

Det var en exemplarisk sista förjakt ledd av Björn Beckman som Master. Den hade allt. Lysande väder med regn och blåst som danade ekipagen, något mjukt underlag som styrde hastighet och vägval, skogsstigar och nya ridvägar upptäcktes, våra vid det här laget välkända hinder men också de sista nya introduktionerna inför Hubertus.

Vagnarna med sin karaktäristiska siluett, när man kommer nerifrån ängen, hoppades med grace och stil. Även parkbänkarna borta på universitetsfälten var uppsatta av KDF och vi tog oss an dem med glädje, inte bara en gång utan två. Även den fotosceniska eken hoppades innan fältet gav sig av mot vattnet där vi i samlad galopp tog oss igenom för att sedan styra kosan mot Roland, och dagen till ära med stöd av Beyron, med den välförtjänta saften.

Hemfärden mot Fisksjöäng bjöd på ett litet bonusskutt över en liten stock och en skogsstig och sedan sedvanliga avslutningshinder runt Fisksjöäng.

Nu är det bara att putsa upp materielen och fodra häst och sig själv optimalt för att formtoppa nästa lördag. Det är en lång dags färd mot natt och inte vilken natt som helst utan en natt på bal med alla jaktvännerna, de andra ryttarna inom SFK och närstående. Man räknar dagarna…..