Jaktkamrater till fjärde förjakten och närstående,

Denna förjakt var välsignad med himmelska fördelar: Solen. Trots att vi rider jakt i alla väder så gör det ju inget att smekas av solens strålar när Master, denna gång Anna Fagrell, samlar oss inför jaktstarten. Denna gång var fokus på formationer och att jaktfältet kan bredda och smalna av och det är bra för vi, även undertecknad, har förbättringspotential.

Efter välkomnande av SFKs Yvonne Frykfors så tog vår Master kommandot och vi gav oss iväg.

Det var, som brukligt, några svängar runt Fisksjöäng där vi mjukade upp och tog väl avvägda vägar då det var blött underlag. Mot slutet kom vi mot det, av Björn Färestad och några kompisar, uppsatta hinder som vi på Hubertusjakten ska hoppa ute på Gärdet. Fältet tog sig fint över som ni ser på bilderna med undantaget er ridande korrespondent. Det var dock en mycket lugna avstigning och vi kom ikapp efter ett tag.

Fältet fortsatte in på en skogsrunda som var ny för de flesta och som mynnade ut vid Universitetsfälten. Väl där tog vi den vackra högersvängen och formerade oss en och en och red väl samlat in mot den beryktade ekstocken med sin karaktäristiska gren. Efter att ha hoppat över denna samlades vi för lite styrkande saft. Därefter var det den klassiska lilla dammen som vi, i trav och samlad galopp, elegant tog oss igenom. Därefter kolonn med två för att ta oss tillbaka till Fisksjöäng. Där var det dags för några avslutande hopp som inkluderade det nya hindret och till skillnad från förr så var även undertecknad med över hindret.

Vi avslutade med sedvanlig uppställning och grankvistutdelning för att sedan få lite näring från ärtsoppan och fika för den som behövde.

Till sist ett slag för att anmäla sig till Hubertusbalen. Vi har ju våra korta eftersnack vid ärtsoppan, men jag tror att vi alla har mer att prata om än man hinner med där. Då är Hubertusbalen perfekt för att rekapitulera denna jaktsäsong och att även träffa de andra sektionerna inom SFK.