Aktivitet — 2 min att läsa

Hubertusjakten 2020

Aktivitet — 2 min att läsa

Hubertusjakten 2020

Den 124:e jaktsäsongen är avslutad och vi säger ett stort grattis till Stefan Rödjare som knep rävsvansen!

På Fisksjöäng stod samtliga 27 ekipagen samlade med ledarkvartetten; Master Björn Beckman, Pikörerna Charlotta Mantelll och Elvira Beyronsdotter samt Master of the Field Anna Fagrell framför de övriga. Ulf Gunnehed SFKs ordförande, hade just hälsat välkomna och önskat god jaktlycka och lämnat över till prästen Anders Geselius som höll korum och alla sjöng Härlig är Jorden förutom Lena Maria Schmidt Hallagård som for iväg med Major på ett litet förvarv. Sedan utbringades en skål av Master, som förtjänstfullt hade delats ut av Birgitta Wanatowski och Rolands gäng med för dagen lite finare gul/blå plastglas på silverbrickor och så var Hubertusjakten igång. Först i en lugn skritt och sedan Tally-Ho och det bar iväg över de välkända hindren på vår egen Camp Nou, Fisksjöäng.

Ungefär samtidigt fylldes de sista kaninhålen med grus på Gärdet och vita pinnar som markerar dålig ridmark sattes ner. Gänget som byggt hinder dagen före kunde inte se så bra när det blev mörkt, men alla hinder var klara i alla fall. Straxt därpå kom förstärkning till Gärdet och de ”gula västarna” började dyka upp för att få instruktioner av Annica Södergren om säkerheten. Rävsvansen kom också upp, men mest efterlängtat var nog att Jill Clementz och hennes marketenterigäng anlände med specialmackor och fika till både personal och publik.
Vid det här laget hade jaktfältet tagit vattenhindret flera gånger utan att någon badat, men ryttarna blev nog lite blöta innan det bar av upp i skogen för att passera Ugglevikskällan på väg in mot Ryttarstadion och lite snabb förtäring. När sedan jaktfältet begav sig av så varskoddes Gärdet och de gula västarna spred ut sig i en omfattande cirkelmanöver som skulle fått Karl XIV att bli avundsjuk om han tittat ut från Borgen för att syna manövrarna. När sedan Beyrons vagn med följe kom in på Gärdet och Samuel Wrackefeldt stötte i trumpeten så steg spänningen. Eventuella hundägare som förirrat sig in och tagit sig igenom cirkellinjen blev snabbt upphunna av den strategiska reserven som var innanför vid hindren och det var bra det för nu kom jaktfältet i full galopp. De tog alla hinder som byggts upp och det var häftigt att se, men häftigast var nog när jaktlaget sprängde fram mellan klipporna och hoppade över stocken alldeles bredvid publiken och AnneMarie Spintan Åhman ropade hejja när hon som kökvinna passerade stocken sist.

Lika fort som det kommit in, så försvann jaktfältet. Denna gång mot Djurgårdsbrunn och den magiska bokskogen passerades i solsken på väg mot hindren på Frisens äng och Ståthållarängen. Färden gick till Rosendahls slott där en av vagnens eskorter, Gunnar Björkman , berättade om slottet och ännu en gång blev det blå/gula glas med bubblor.

Sedan bar det av för att göra entré på Gärdet och då var vi alla beredda, cirkelmanövern var fullbordad och rävsvansen viftade i vinden. Efter några hopp så samlades fältet ihop i vid cirkel och instruktioner gavs för själva upploppet. Det krävdes en omstart innan Master släppte iväg dem och jaktfältet stormade fram mot svansen och det blev helt jämnt mellan Ann-Marie Säberg och Stefan Rödjare och denna gång var det Stefan som drog det längsta stråt och även rävsvansen. Jakten avslutades traditionsenligt och för dem som kunde vara kvar så blev det Rolands ärtsoppa till de trötta men lyckliga jaktdeltagarna för att sedan skritta hem till Ryttarstadion i samlade troppar.
Kvar på Gärdet var Birgittas, Rolands, Jills och Annicas olika gäng som tillsammans var nästan lika många som jaktdeltagarna och som snabbt samlade ihop vår utrustning och begav sig till Ryttarstadion där vi samlade ihop oss för att välja Bästa Jaktkamrat och få medaljer och plaketter från Jan Pallinder , vår ständige sekreterare, i det duggande, svalkande regnet. Det serverades snittar och bubblande dryck och därefter var det dags att kora Bästa jaktkamrat. Det blev Elvira Beyronsdotter som vann denna prestigefyllda statyett av Karl XII och fick den från fjolårets jaktkamrat Goran Enerstal , som uttryckte några väl valda ord. Sedan fick Stefan den vackra häststatyetten som bevis på rävsvansvinsten och vi minglade med behörigt avstånd medan regnet slutade och vi var och en bröt upp och tog hem våra hästar med siktet inställt på att nästa år blir det 125:e året som SFK rider Hubertusjakt.