Den 4 maj organiserade Stockholms Fältrittklubb årets första Dianaritt. Den första i serien om tre ritter, som inleder årets jaktsäsong.

Dianaritter är öppna för både häst- och ponnyekipage, och ger framfört allt chansen till dig som inte ridit jakt förut, att prova på. Naturligtvis är också en Dianaritt ett utmärkt sätt att förbereda även mer rutinerade ekipage på olika typer av hinder, som rids i alla gångarter.

Denna soliga dag har vi runt 25 deltagare, varav sex var ponnyekipage.

Hästfältet leddes av Andrius, Eva och Lena, medan Aina ansvarade för ponnyfältet. Som ett tryggt ankare avslutades båda fälten av Göran, vår kömaster, som såg till att alla kom hem säkert.

Vi startade på Fisksjöäng och efter en kort framridning och framhoppning fortsatte vi till 4H-gården och vattenhindren. Sedan tog vi några fina omvägar genom skogen och avslutade åter på Fisksjöäng.

Läs mer om jaktridning i Stockholm. Vill du anmäla dig så gå in i vår kalender och klicka på aktuell dag, så kommer du till vårt anmälnings-formulär.

Stort tack till alla deltagare för ett glatt humör och en trevlig tur tillsammans. Vi ser fram emot nästa Dianaritt den 24 maj!

Därefter följde vi Beyrons vagn förbi Stadion och ut på Valhallavägen för att anlända till Gärdet och de hinder som vi byggt där. Annicas funktionärer var strategiskt utspridda, så jaktfältet kunde ge sig hän och forcerade stock med granris, parkbänkar, stocken mellan bergen och stigsprången. Allt till den samlade publikens förtjusning. Jaktfältet styrde sedan kosan mot Djurgården där vi i samlad galopp i kollon med två red fram på den östra kanalbanken, vilket var en vacker syn för både oss och övriga runt omkring. Vi tog oss sedan in mot Frisens park via ett magiskt bokskogsparti för att sedan hoppa två stigsprång, vilket det ena uppmättes till 109 cm som också gick att känna i hästen. Vi hade nu kommit till vårt andra stopp för dagen, Rosendals slott, där vi förutom dryck också fick höra lite historia om slottet av Gunnar Björkman, från Kungliga Djurgårdsförvaltningen, vars stämma ej gick att missa. Nu var det återtåget till Gärdet som återstod och vi fick några små skutt över stockar och galopper över trevliga fält för att sedan åter se den magnifika gröna ytan bre ut sig framför oss och de sista hindren innan upploppet. Vår Master hade fått blodad tand så vi for fram i vackra bågar och tog ett antal hinder både en och två gånger och i en ordning som fick vår funktionär Bosse att rappt och snabbt korta av avspärrningar så att jaktfältet kunde galoppera igenom.

Vi samlades upp och fick genomgång av upploppet och de två grupper som man kunde välja. Den gruppen som red för svansen gav sig iväg i trav och formade ett led med Master som styrande längst till vänster. Rutinerat hanterades startlinjen så att ingen ”tjuvstartade” och sedan i galopp gav vi oss iväg mot svansen. I det ögonblicket, med gröna fält framför sig, publikens jubel bredvid sig och hästens muskler under sig, så känner man sig som en vinnare.

Therese Lingbert, tog rävsvansen tätt följd av Elin Rödjare på upploppet på Gärdet.

På kvällen tog Hubertusbalen vid, men det är en annan historia…