Jaktkamrater och deltagare i den tredje förjakten!

En förjakt som hade allt utom vår trumpetare Samuel, som var saknad. Annars hade vi regn, sol, gråa moln och vita moln, alla lövens färger, vattenhinder, skogshinder, nedhopp, upphopp, stockar och sly, publik med barnvagnar och även den mer erfarna generationen, Rolands ärtsoppa, mackor, kaffe och bullar.

Det började dock med att vår Master of the Field, Björn, hade en tappsko och Anton fick hoppa in och gjorde det med bravur. Även pikörerna var nya för dagen med Elin och Lotta, men vi kände igen vår rutinerade Master Anneli.

Denna kvartett ledde galant det 29 ekipagen stora jaktfältet, som gav sig iväg i regnet på Fisksjöäng och värmde upp med några skutt och sedan började vi med nedhopp, vilket alltid är lite pirrigt. Efter långa jaktformationspass på Fisksjöäng så gav vi oss i väg mot väster. Vi tog en lov på fältet där vi brukar få dryck och tog oss över mot vattenhindret, som vi plumsade igenom tre gånger med långa svängar och sedan tillbaka för just dryckestapto. Efter den välförtjänta vilan så gav sig jaktfältet iväg upp mot universitetsängarna och här, måste er ridande korrespondent meddela, såg jaktfältet riktigt bra ut, rentav snyggt. Det var väl samlat och rörde sig över fält och stockar som en grupp.

Vi tog oss tillbaka till Fisksjöäng där vi avslutade med lite hopp och även nu med nedhopp. Där lyckades två av de sex manliga jaktfältsdeltagarna, varav en är er skribent, stifta närmare bekantskap med marken, men på ett lyckosamt sätt. Vi avslutade med några skutt och sedan formerade vi oss i kolonn och här lyckade jaktfältet igen vara relativt samlat. Det ger mersmak och bevisar att inlärningskurvan går uppåt. Vi kunde summera att en förjakt på 1 en och en halv timme med ca 22 minuters galopp var till ända.

Efter de två, enligt plan, lugna och inlärningsfokuserade förjakterna blev det nu, på denna tredje förjakt, mer jakt av det hela och den där känslan av eufori smög sig på mer och mer och man började förnimma vart det bär hän.